...

Jag var hemma hos min mamma med Jenny, det var en vanlig vardag. Vi latade oss framför teven. Men jag var tvungen att vara trevlig mot Jenny och visa min gästfrihet samtidigt som jag försöker hinna plugga till mitt jätteviktiga SOprov som jag ska ha dage därpå. Egentligen vill jag helst bara att hon ska gå, men vet inte riktigt hur jag ska bli av med henne. Då ringer min pappa. Han säger att jag måste gå och hämta mina småsyskon från dagis och skola. Han kommer att bli sen. Jag är lite upptagen, både med att plocka undan efter Jenny, plugga och försöka titta på teveprogrammet, men jag säger att jag fixar det. Ungarna ska hämtas ungefär halv fem, men dagis stänger inte förrän klockan halv sex, så jag tänker att det gör nog ingenting om jag blir lite sen. Men klockan tickar iväg och helt plötsligt är klockan kvart över fem, och jag släpper allt jag håller på med och stressar iväg mot mina dagiset och skolan. Självklart glömmer jag mitt vattenglas framme på soffbordet.

Lite mer än halvvägs framme så går jag förbi en kiosk, och jag som skyndat mig så mycket har hunnit bli torr i halsen, så jag går in snabbt för att köpa en läsk. Precis utanför min ena lillasysters dagis så stöter jag på min pappa, vilket jag blir ganska förvånad över. Han verkar inte så glad. "Du är sen" säger han barskt med en uppläxande ton. Jag försöker förklara mig men han säger bara att det är onödigt med bortförklaringar. Och att jag inte ska räkna med att få något betalt den här månaden. "Och vad är det där för läsk!? Har du inte tid att hämta dina småsyskon så har du definitivt inte tid att handla läsk. Du borde tänka över dina prioriteringar."

Surmulet traskar jag därifrån. Och när jag kommer innanför dörren och tänker att äntligen ska jag få krypa upp i soffan och bara koppla av så möts jag av min styvpappas arga röst. "Varför plockar du aldrig undan disken! Jag är så jävla trött på det här!" och så maler han på i en halvtimme. Men jag bryter aldrig ihop.

Jag tror det är det som är mitt problem. Jag verkligen vägrar att visa mig sårbar. Och folk misstar det för att vara stark.