...

Jag vet inte varför det blev såhär. Jag känner mig som ett stort barn som vägrar gå upp ur sängen, vägrar klä på sig, vägrar äta frukost, vägrar borsta tänderna och vägrar gå till skolan. Bara vägrar allting. Kanske är det för att jag äter nya p-piller, det tror min mamma iallafall, typiskt vuxna, alltid skylla på hormonerna. Kanske, bara kanske är det för att jag är trött på att prestera, att alltid vara den ansvarsfulla. Trött på att ingenting varar förevigt. Trött på att ständigt bli besviken eller besvika. Trött på att det inte finns några andra alternativ. Det finns aldrig några alternativ. Någonsin.

svik mig inte