...

Den senaste tiden har du varit så konstig. Som om du vill vara någon annan. Som om du vill vara mig... Visst, jag tar saker ifrån dig också. Uttryck, skämt osv. Men du, du tar hela min attityd och inställning. Är du verkligen så trött på dig själv? Är du verkligen så osäker att du är villig att bara släppa alla dina ideal och övertygelser? Har du inte fattat att det är precis sådan jag inte är. Så om det är mig du försöker vara så gör du bara fel. Du försöker strida över gränserna, vara rebell, vara kaxig, utmärka dig själv. Men jag ser ju att du fejkar. Det är så tydligt. Jag vet att du inte är såhär. Du är inte osäker egentligen, du kan välja att inte vara svag. Jag förstår verkligen inte vad du håller på med, men det äcklar mig.
Snälla, skaffa en egen identitet.


Förlåt,
Det är jag som är svår. Det kanske var därför du fastnade.
För jag är den där gåtan du inte riktigt kunde lösa.
Jag är svår och du är lätt, och det gör mig svårare.
Du är lätt just bara för att jag är svår.

Du vet stora saker tar tid, så vänta på mig.                              alldeles snart så gör jag likadant