...

Igår var ingen vanlig dag. Igår var det exakt ett halvår sedan min kära Kristin dog. Igår var första dagen jag besökte hennes grav. Jag har inte klarat av, orkat eller vågat ta mig dit förut, men när jag kom dit ville jag aldrig gå.
Lunden där hon finns är omgiven av björkar och tallar som rasslar när det blåser. De skyddar mot den kalla vinden och omvärlden. De stänger ute ljus från husen och lämnar fri sikt mot stjärnorna.

där finns bara plats för tankar och känslor

Det känns konstigt att ett halvår redan har passerat. Det känns som om vi passerat en milstolpe. Som om det är första steget på vägen. Jag vet inte vilken väg det är och jag vet inte vart den bär, men jag hoppas att den leder till något bra.