...

Jag sitter nere vid sundet. Kvällen har dött men jag lever. Jag önskar att jag kunde beskriva känslan, det totala lugnet som omringar den här kroppen. Den här magra kroppen. Inuti min skinnkostym råder snart samma lugn, men vi väntar fortfarande på nästa efterskalv. Vem vet, om inte ens jag. Kanske har även denna storm bleknat. Ännu en en brand som slocknat, ännu en kärlek dött ut. Jag saknar den där känslan. Den känslan som är du. Eller var. Kanske, kanske. . .