fucked up friends and friends who fuck. again.

Tänk vad lätt det var när man var liten. Man kunde gå fram till praktiskt taget vem som helst och slänga ur sig "vill du bli min kompis?". Sen så var det liksom bara bestämt. Varför ska det egentligen vara svårare än så?

Jag och syster vi ska pröva på ett socialt experiment.
Nästa gång vi råkar befinna oss på en busshållplats, kanske lite lågt batteri på iPoden och någon söt främling i närheten drar vi genast fram repliken
"Hej! Ska vi bli kompisar?"

Vad tror ni de svarar?
Nej. Här i blygSverige är vi nog lite för reserverade för att bemöta med ett glatt "javisst". Vi lever våra egna liv och väljer våra vänner noga. Så vi tänkte försöka reda ut lite olika begrepp. Vart går gränsen mellan en polare och en kompis, är det ens någon skillnad? Och vad definierar egentligen en vän?

Vän
Någon du känner dig nära till. Du kan och vill prata om allt och ingenting med personen. Vet att du kan ringa närhelst du behöver det, eller om du bara har lust. Ni träffas och umgås. Umgås sådär riktigt på riktigt alltså. Ni har delat många skratt på vägen, men också en del tårar. Har antagligen känt varandra under en längre tid.

Kompis
Någon du tycker mycket om att umgås med. Pratar om mer lättsamma saker. Har antagligen delat många skratt tillsammans men inte så många tårar. Du kan ringa personen bara för att du har lust utan att det skulle vara konstigt.

Polare
Någon du känner, men mer på det ytliga planet. Ni har antagligen festat tillsammans ett antal gånger. Om ni skulle träffas på till exempel bussen blir det dock mest kallprat.

Efter mycket diskuterande och funderande om vänner och olika personer beslutade jag och syster att det finns ytterligare tre sorts bekantskaper. Förutom folk som man bara är bekant med såklart (En bekant är förresten någon du hälsar på om du skulle stöta på personen, men du vet egentligen inte varför.) Hursomhelst. Vi uppfann "Ibland-kompisarna". De där som egentligen passar in på någon av beskrivningarna här ovan. Men bara ibland. Ni kanske bor långt ifrån varandra. Eller inte har något direkt gemensamt egentligen, men, tycker ändå om varandra. Mycket.

Så. Nu undrar ni som läser säkert varför jag skriver ner allt det här, som säkert redan är rätt uppenbart. Det ska jag tala om för er. Därför att det finns en del störda personer som inte vet det här. Som tror att man är bundisar om man har träffats tre gånger, eller påstår att de älskar en bara för att man har delat en taxi någon gång. Det sorts beteendet är endast skrämmande.
Sen så finns det ju såklart andra, som när de läser detta tänker att det är en självklarhet, men aldrig riktigt reflekterat över saken på egen hand. Gör det nu isåfall.
*konstpaus*


För det är riktigt viktigt att veta vilka som är ens sanna vänner.
Och det är riktigt viktigt att vårda den vänskapen.
Och det är riktigt vikigt att endast säga
Jag älskar dig

om man verkligen menar det.


Kommentarer
Postat av: mathilda

älskling.



länka mig i inlägget!

jag har ju varit med på ett hörn och varit klok!

2008-07-21 @ 21:03:15
URL: http://dalberg.webblogg.se/
Postat av: paulina

haha, lätt att jag skulle ba "vill du verkligen det? bli min kompis? hihihihihih, jättejätte gärna!" sen klappa händerna för att jag blir så glad.





ps. jag vet! brownisarna smeker min tunga så mjukt så mjukt.



2008-07-21 @ 21:19:33
URL: http://colaburk.blogg.se/
Postat av: mathilda

jag älskar dig.



mest i hela världen vill jag lova.

2008-07-22 @ 02:46:47
URL: http://dalberg.webblogg.se/
Postat av: agape

hhaaha tänkte på de där med "vill du bli min kompis" för bara ett tag sen. Skulle va kul att prova...

2008-07-23 @ 21:26:36
URL: http://agapes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0