...

Jag kom hem till min padre för att skriva ett långt blogginlägg där jag tänkte förklara för alla att dom ska sluta tycka synd om mig, genom att agera som att jag borde vara ledsen sätter dom mig direkt i en roll vilken man lätt spelar med i, och när man spelar en roll tillräckligt länge så börjar man tillslut identifiera sig med den. Nu har jag inte riktigt tid att förklara mer för direkt när jag kom innanför dörren så låg ett litet brev framför mina fötter. Ett väldigt viktigt brev, med en väldigt viktig grön liten logga längs vänster sida.
Vet ni vad det är för datum idag?
Den 26e. Gymnasieantagningsdagen! Jag har fått ett brev från rytmus som ligger på min säng och jag vågar inte öppna det själv! Så fort som fan måste jag cykla hem till elin...
Hursom så ville jag säga att sluta behandla mig som om det är synd om mig eller att jag ens skuklle bry mig, för ärligt talat gör jag egentligen inte det. Det är som när man går fram till ett litet barn som ramlat och fått ett skrapsår. Barnet reser sig först upp och biter ihop, sedan kommer det fram någon stor läskig typ och säger "nejmen lilla gumman! HUR ÄR DET MED DIG!? ÅÅÅÅH; INTE GRÅÅÅTA.....!" klart som fan att ungen brister ut i gråt? tro mig, jag har två småsyskon... Jag erkänner, han har fortfarande makten att göra mig ledsen ibland, som på skolavslutningen när han pussade mig på kinden. BARA helt onödigt och irriterande. Frustrerande. Men den andra sanningen är att han har fan ingen makt att göra mig glad. Och egentligen är det det som räknas. Ärligt talat är jag ganska trött på mänskan, och jag är inte intresserad av något annat än hans vänskap. vi skulle kunna säga såhär... Han gör inte mig knäsvag längre, så sluta sparka mig på smalbenen?

Nu till lite grymma nyheter! Jag har letat och letat och letat efter en fyrklöver. Jag vet att vissa aldrig ens någonsin har hittat en, men jag är en av de där lyckliga jävlarna som brukar hitta flera per sommar. Ett par tre gånger har jag till och med hittat femklövrar. Jag har känt mig tröstlös och trott att min tur varit slut. Men igår, efter en tårfylld visit till det som vi kallar för Oiijas berg så bara stod den där. Jag är så jävla lättad!

Och en till sak nu när vi ändå håller på, jag tänkte skapa en ny kategori; kameraalbum, och publicera bilder en efter en eller tillhörande grupper i taget bilder från mappen kameraalbum i min mobil i kronologisk ordning. Ehm... bara så ni vet liksom?

Jag kör en mobilupdate när jag öppnat kuvertet!!! PÖWS