...

Jag kan inte sova. Jag tänker. Tänker alldeles för mycket oftast. Den svarta helikoptern som avtecknade sig mot den grå himlen. Hon rörde på läpparna men jag förstod inte vad hon menade. Jag tror hon sa att du inte hade klarat dig. Jag kunde bokstavligen känna hur mitt hjärta gick sönder. Hur allting brast på bara en sekund. En evighetssekund. Jag skrek bara hejdlöst. Det går inte att beskriva känslan, även om jag känner den såväl. Jag tror att det kallas förtvivlan.