...

Jag hade en granne. En väldigt väldigt snygg sådan. Han hade något rått över sig, men lyckades på samma gång vara stilig och elegant. Han hade alltid en mörk rock på sig. Samtidigt som han ibland kom han vandrandes med ett par boxningshandskar, ihopknutna och nonchalant slängda över axeln, ibland ackompanjerad av en sneakers n' stuff påse. Lång, mystisk och djupa mörka ögon. Äldre, men jag vet inte hur pass gammal.
Vi brukade ägna oss åt det simpla tidsfördrivet att sitta och smygtitta på varandra då vi åkte på samma buss. Han gömd bakom en utav dagens tidningar, jag "djupt försjunken" i någon av mina många böcker. Men någon av dagarna, jag vet inte vilken av dem, så måste han ha försunnit. Det är inte lika roligt att åka buss längre.

((man kanske borde ha öppnat käften för en gångs skull...))