En livstid som ledde mig till en epilog efter en saga om ett år.
Bläddrade igenom en mapp med massa gamla bilder som inte orkats sorteras. Det hela blev uppdelat i fyra mappar. "Ego" bilder på, gissa vem? "familj" bilder på... än en gång, gissa? "objekt" (innehållandes oroväckande många bilder på ätbara saker) och slutligen "folk och händelser". 
Man undrar ju liksom lite sådära... ja, varför jag tog den här bilden helt enkelt?
Tyckte jag verkligen att hamburgaren var såå fin?
Det tog mig över en timme att sortera allt (och än är jag inte klar, underkategorier, nästa!).
Mappen "ego" innehåller 179 filer, "Familj" 49 filer, "objekt" 368 filer och "folk och händelser" 942 objekt.
Då är frågan; vad säger det här om mig?
A. Jag tar alldeles för många bilder.
B. Jag är en hemsk och egoistisk människa som har fler bilder på mig själv och mat än på min familj.
C. Jag är pedantisk och analyserar alldeles för mycket. .
du.. jag har ca 20 000 bilder på min hårddisk. Ganska många 1000 är nog på mig. Borde skämmas, orkar inte.
äh vad fan, det är inte vårt fel att vi är det bästa motivet!?!?
galenhet kan helt klart leda till något bra/vackert på något vis.
ojdå! det låter som en ganska jobbig situation. Jag gissar på mycket rosa, vet inte varför! haha. men inte för mycket är du snäll.. rosa är en jobbig färg!
