MentalFeber.
Båda fötterna stadigt placerade på marken. Jag glömmer bort att blinka. Stirrar bara på tågen som åker förbi. Tänker att <<fantasin alltid är bättre än verkligheten>>. Funderar på att lösgöra benen och bara springa, springa utav bara helvete, men de förblir orörliga och stillsamt sittandes i en exakt vinkel. Tankarna sveper. << Om jag inte haft någon fantasi, hade verkligheten då varit uthärdlig? Om inte fantasin existerat, hade verkligheten då ens varit verklig, om inte dess motsats existerat och kunnat definiera verkligheten som verklig? Att det kanske är våran påstådda förmåga att skilja mellan dröm och verklighet som inbjuder till illusionen av ett medvetande>>. Min kropp skriker.
Hejhej du var mig en stortänkare. Hoppas allt är bra, glöm inte bort att vila och "lev i vår hjärntvättade vardag" lite oftare ;)
Har tänkt på just detta tidigare, att en företeelse (tes) innefattar en radikal motsats (antites) för att i överhuvudtaget kunna möjliggöra sig själv. Men å andra sidan anser jag att det är sinnesintryck och förnimmelser som utgör vårt medvetande och detta innebär att en skillnad finns mellan ”verkligheten” och ”fantasin” då fantasin enbart är något som vår tankeverksamhet utgör, alltså något teoretiskt, utan alla sinnen. Jag endast kan dra dem slutsatserna att min tillvaro existerar och är sann med stöd av mina sinnen. Däremot kan inte mitt medvetande ha kunskap om materian i världen är en produkt av mitt medvetande eller om att världen enbart omfattar materia oberoende av mitt medvetande. Därför finns det en stor potentiell chans att jag inte existerar som materia i form av en levande varelse. Jag tror inte på att världen är ett verk av våra sinnen, men jag tror att chansen finns att det är så.
Hejhej du var mig en stortänkare. Hoppas allt är bra, glöm inte bort att vila och "lev i vår hjärntvättade vardag" lite oftare ;)
Har tänkt på just detta tidigare, att en företeelse (tes) innefattar en radikal motsats (antites) för att i överhuvudtaget kunna möjliggöra sig själv. Men å andra sidan anser jag att det är sinnesintryck och förnimmelser som utgör vårt medvetande och detta innebär att en skillnad finns mellan ”verkligheten” och ”fantasin” då fantasin enbart är något som vår tankeverksamhet utgör, alltså något teoretiskt, utan alla sinnen. Jag endast kan dra dem slutsatserna att min tillvaro existerar och är sann med stöd av mina sinnen. Däremot kan inte mitt medvetande ha kunskap om materian i världen är en produkt av mitt medvetande eller om att världen enbart omfattar materia oberoende av mitt medvetande. Därför finns det en stor potentiell chans att jag inte existerar som materia i form av en levande varelse. Jag tror inte på att världen är ett verk av våra sinnen, men jag tror att chansen finns att det är så.
