Ur Parfymen av Patrick Süskind, sid 168;
En lång stund blev han sittande på det sätet, i andäktig ro, och andades in den rökelsemättade luften i djupa drag. Och åter for ett ljust småleende över hans ansikte: Vad eländigt den där Gud luktade ändå! Vad skrattretande illa gjord den doften var som den där Gud lät strömma utifrån sig. Inte ens äkta rökelsedoft var det som osade ur karen. Dåligt surrogat var det, förfalskat med lindträ och kanelpulver och salpeter. Gud luktade illa. Gud var en ynklig liten fis. Han var lurad, den där Gud, eller så var han själv en lurendrejare, precis som Grenouille - bara så mycket sämre!
Kommentarer
Postat av: Josefin
Åh. Förlåt om jag kommenterar jättegamla inlägg nu, men jag hittade just Parfymen i bokhyllan här hemma. Är den värd att läsa tycker du? Jag gillade filmen, tror jag.
För övrigt. Jag flyger till England i januari. Följ med mig och stalka popstjärnor?
KRAM.
Trackback
