222

Jag har tagit mig vatten över huvudet.
Nu ska jag pumpas med mer piller, 200 mg lamotrigin om dagen.

När jag mår bra så saknar jag det, jag dras till det.
Trubbel.



Det spelar ingen roll hur många tabletter jag tar, jag kommer aldrig återfå någon form av självkontroll. Och jag kommer aldrig kunna återgå till den jag var innan allt det här. Oskyldig. Jag kan fortfarande trycka på stopp. Jag vet att jag borde. Det tar emot. Min kropp skriker men jag kan ändå inte sluta gå. Jag vill inte, men jag vill veta.
Jag gör mig skyldig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0