Dagens Deprimerande

Mina låtlistor på Spotify har på något magiskt vis raderats.
Jag tänker inte ens göra ett försök till att uttrycka min vrede.
"I saw the future, the geeks were right!" - the faint.

Det mest egoistiska man kan göra är att kalla någon annan för ego

''Vi har alla våra skäl'' känns som något av en klyscha, men visst är det sant! Vi har alla våra skäl till varför vi handlar som vi gör, och visst kan det tyckas vara själviskt, eftersom allt detta handlar om just oss själva. ''våra'' skäl, till varför ''vi'' agerar som vi gör, men att vara verkligt egoistisk skulle jag snarare vilja påstå är när vi inte längre tar oss den tiden att stanna upp för att lyssna till varandras förklaringar.

Like making panncakes without eggs

Det är någonting som saknas. Jag skrattar inte lika mycket längre. Jag väntar, men om du låter mig vänta mycket längre så är du fan inte värd mig, Gud, din saddistiske jävel.


Hosta.

Infektion. Badboll. .. .. skräp
sirap. angram.

I'm drunk, how are you?

Jag får höra att jag är djup ibland. Det är inte så svårt att vara djup i dessa tider. Folk vill inte tänka, folk vill leva det så kallade livet, innan de ens frågar sig själva vad det faktiskt innebär. Folk säger att livet är kort, och menar att man bör ta vara på det medan man har chansen. Men hur tar man vara på sin tid om man inte ens kommer ihåg lördagkvällen?
                                               


Da'n före da'n

Så imorgon är det julafton. Dagen skall spenderas hemma hos min faster med jullunch och möjligtvis lite kalle-anka tittande. Trots att jag inte tycker så mycket gott om vårat konsumtionssamhälle ska jag bege mig iväg till NackaForum för att inhandla lite gåvor, för att jag vill ge. Själva tanken med julen är fortfarande fin...

Woche

"When I was little I played a game, where love and happiness were the same"
-  Grey Daze


Twilight.


Det är åtta före mig i reservationskön till boken. Blä.

-

Jag är kär i deras kärlek.

Låtmigbaraspypåallapapperförst

Pappersarken flyr iväg med vinden och jag springer efter, det är en lek. Jag förlorar.
Men det är blött ute, och jag är den som överlever.

Man kan följa alla världens regler, men det betyder inte att man är den som vinner i slutändan.
Normer, generalisering och hela jävla samhällets uppbyggnad.

Men jag är mig och springer i motvind. Oh yes I am.


ra:balder

Jag vill fly någonstans långt bort. Jag sitter här igen och jag tror att det alltid kommer sluta och börja med att jag sitter här beroende på vartifrån man börjar räkna. Om man har tur kanske man har en fin vän att räkna tillsammans med. Att hålla andan och räkna tillsammans med. Och hela livet kunde vara en tävling. Men någon börjar sakta bli blå i ansiktet och då frågar man sig. Vad är egentligen livet?

Jag säger här igen och vet inte vart jag sitter.


NihilNarci

''Jag har en nästintill skrämmande förmåga att få folk att tycka om mig. Trots att jag generellt sett inte tycker om folk.''

Allmänt:skräp

Jag har missat desperate housewifes två veckor i rad. Jag har heller inte haft tid att se på repriserna. Det gör mig väldigt ledsen. Jag tror inte att det är själva faktumet att jag missat två avsnitt av desperate housewifes som gör mig ledsen, utan vad det symboliserar.

Liv är förövrigt ett väldigt abstrakt ord som jag tror att jag inte förstår.

meningenmedlivet, ochandragamlaklyschor

Har ni sett den där filmen, och så kom Polly?

Ska man leva som hon, på impulsochkänsla, "leva livet". Eller ska man stå rakt i kön, ska man göra som man ska, vara skötsamochdisciplinerad?
Jag vet inte.
Varför måste det alltid vara antingen eller?
jag vet inte.

Jag tror att jag äntligen har kommit på en lösning.
Jag ska göra som jag själv vill, impulsochkänsla, men jag ska göra det så satans bra, disciplinochskötsamhet.

Det handlar om att vara sann mot sig själv.
over and ut. tut tut.


BugHgg-g

En sak slog mig just...
Att ha mycket saker att göra och att vara stressad är inte samma sak. De har egentligen inte ens något med varandra att göra. Förutom det faktum att vi människor har en förmåga att stressa upp oss över tidspressade situationer där vi har mycket att göra på en relativt kort tid. Men mycket arbete är en händelse eller ett faktum över en uppkommande händelse, stress är en känsla. Om man ser till att behålla sitt lugn så är det lättare att agera rationellt och organiserat ta en sak i taget, på så sätt få arbetet mycket lättare och mer effektivt avklarat. Jag tror också att en del människor tenderar att stressa upp sig mer än andra, dessutom ofta i onödan för att skapa någon sorts dramatik i vardagen. Detta låter jätteklyschigt men jag tror att det handlar om att man måste hitta någon sorts "inre harmoni". ¨

Mitt råd: keep it cool.

Insec.t

Jag har beslutat mig för att sluta konsumera alkohol under obestämd tid. Detta på grund utav en skitdjup insikt (tyckte jag, vid tillfälle iallafall, höhö). Jag tittade på en konstig och askomplicerad film, (såna filmer som brukar falla mig i smaken), och tänkte att hur kommer det sig att det vi människor alltid tycks undermedvetet sträva efter är omedvetenhet? 

Är det för att, man vill vara lyckligt ovetandes, som det brukar sägas? Och måste det verkligen bestå av två extrema motpoler, lyckligt ovetandes vs. olyckligt vetandes?

Livet är inte svart och vitt och jag tänker välja min egen väg. Jag är helst av allt lyckligt vetandes. Jag som faktiskt till skillnad från många, har en ganska väl fungerande tankeverksamhet borde ta vara på den.

Alkohol är, för oss människor ett verktyg att nå den där efterlängtade omedvetenheten, att glömma och att släppa kontrollen, men ... omedvetenhet = medvetslöshet. Mindre roligt.

besök gärna den här hemsidan som en vän tipsade mig om
pöwes.

Jag tycker inte om...

Jag tycker inte om belastningar. Som små förkylningar. Som bara är en börda egentligen. Inte tillräckligt påfrestande för att man ska få tycka synd om sig själv. Bara ivägen.

Jag tycker inte om att apelsiner är så svåra att skala. Mandariner och klementiner är underskattade. Apelsiner kanske är lite godare. Jag vet inte. Jag ska nog ta reda på det.

Jag tycker inte om tid. Eller. Att det finns så lite av den. Tid är som en pojke som man är olyckligt kär i och när man får ... Eller. Jag kom på en bra liknelse förut. Men jag kommer inte ihåg den.

Jag tycker om liknelser.

Studie-recept nummer ett.!

För sena kväller med näsan djupt begraven i papper:

Ta ett stooort glas.
Fyll med mjölk.
Stoppa in i micron. (full värme, ca. 1 minut.)
Ta ut ur micron.
Häv i två rågade teskedar snabbkaffe.
Häv i två rågade teskedar oboy.
Stoppa in i micron. (full värme ca. 1 minut.)
Ta ut ur micron.
Toppa med lite skummad mjölk, (alternativt grädde), och kanel.

vóila!


Fiskoplopp

Jag fortsätter faktiskt att förvåna mig själv ibland.
För ser ni, jag är faktiskt åh, så klok ibland. Det kan ni väl faktiskt hålla med mig iallafall?
"A v u n d   ä r   b a r a   e n   a n n a n   f o r m   a v   b e u n d r a n "
Det är viktigt att vara ödmjuk och överseende.
-
Det är viktigt att vara moraliskt och politiskt korrekt. Men det är mänskligt att vara elak. Det är en balansgång det här livet. En evig följd av övning och prövning. Jag undrar. Allt som har en början har ett slut. Det måste vara sant. Varför talar vi då så ofta om tidernas begynnelse?
Jag är rädd.

Givemesomethingstrongagainstthisfeeling becauseImfeelingitanditsfeelingalltostrong

Ni vet den där starka känslan av ''jag vill inte''. Den kryper i mig. Det är så sorgligt, den synen vi har på frihet, att, med frihet kommer ansvar. För då är det alltså vårat ansvar att göra rätt, inte att göra det vi faktiskt vill. Vart ligger friheten i det? Jag förstår faktiskt inte. Jag vill inte vara en samhällsrobot, jag vill bara vara mig. Är det tillåtet? Jag tror inte det.

Fika är bäst öga mot öga

Har ni någon gång försökt att fika flera personer tillsammans?

Det är ingen bra idé. Inte enligt mig iallafall. Det är svårt att föra ett samtal och få alla att vara delaktiga om man är för många. Dels blir det för många som delar med sig av sin åsikt, att det är svårt att få en mer djupgående och personlig diskussion, dels tar samtalsämnet lätt tvärt slut och vidareutvecklas inte då man gärna faktiskt väljer att inte dela med sig av sin åsikt för att lämna rum för andra att tala.



Den ultimata fika-upplevelsen är för mig två personer emellan.
I början uppstår alltid lite ytligt småprat. Men efter ungefär en halv latte brukar isen vara bruten, och man kommer in på lite mer personliga saker. Det finns liksom inga fler undvikande frågor, och man har ju fortfarande en halv kopp kvar att dricka upp. 

Det är något särskilt med fika. Det är liksom förlösande.
Fika - Connecting people!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0