...

Jag kom hem till min padre för att skriva ett långt blogginlägg där jag tänkte förklara för alla att dom ska sluta tycka synd om mig, genom att agera som att jag borde vara ledsen sätter dom mig direkt i en roll vilken man lätt spelar med i, och när man spelar en roll tillräckligt länge så börjar man tillslut identifiera sig med den. Nu har jag inte riktigt tid att förklara mer för direkt när jag kom innanför dörren så låg ett litet brev framför mina fötter. Ett väldigt viktigt brev, med en väldigt viktig grön liten logga längs vänster sida.
Vet ni vad det är för datum idag?
Den 26e. Gymnasieantagningsdagen! Jag har fått ett brev från rytmus som ligger på min säng och jag vågar inte öppna det själv! Så fort som fan måste jag cykla hem till elin...
Hursom så ville jag säga att sluta behandla mig som om det är synd om mig eller att jag ens skuklle bry mig, för ärligt talat gör jag egentligen inte det. Det är som när man går fram till ett litet barn som ramlat och fått ett skrapsår. Barnet reser sig först upp och biter ihop, sedan kommer det fram någon stor läskig typ och säger "nejmen lilla gumman! HUR ÄR DET MED DIG!? ÅÅÅÅH; INTE GRÅÅÅTA.....!" klart som fan att ungen brister ut i gråt? tro mig, jag har två småsyskon... Jag erkänner, han har fortfarande makten att göra mig ledsen ibland, som på skolavslutningen när han pussade mig på kinden. BARA helt onödigt och irriterande. Frustrerande. Men den andra sanningen är att han har fan ingen makt att göra mig glad. Och egentligen är det det som räknas. Ärligt talat är jag ganska trött på mänskan, och jag är inte intresserad av något annat än hans vänskap. vi skulle kunna säga såhär... Han gör inte mig knäsvag längre, så sluta sparka mig på smalbenen?

Nu till lite grymma nyheter! Jag har letat och letat och letat efter en fyrklöver. Jag vet att vissa aldrig ens någonsin har hittat en, men jag är en av de där lyckliga jävlarna som brukar hitta flera per sommar. Ett par tre gånger har jag till och med hittat femklövrar. Jag har känt mig tröstlös och trott att min tur varit slut. Men igår, efter en tårfylld visit till det som vi kallar för Oiijas berg så bara stod den där. Jag är så jävla lättad!

Och en till sak nu när vi ändå håller på, jag tänkte skapa en ny kategori; kameraalbum, och publicera bilder en efter en eller tillhörande grupper i taget bilder från mappen kameraalbum i min mobil i kronologisk ordning. Ehm... bara så ni vet liksom?

Jag kör en mobilupdate när jag öppnat kuvertet!!! PÖWS

Jag kanske är väldigt pretentiös eller någonting, men folk får mig att må illa. Inte bara uttryckligen utan, fysiskt illa. När jag sitter och ska äta, och tankarna vandrar iväg till en del människor, så börjar jag må fruktansvärt illa. Det är rätt sjukt. Jag har inte kunnat äta ordentligt på säkert två månader. Jävla folk.

Det är precis det här jag har behövt. En avrättnings låt. En låt som jag kan lyssna på och verkligen relatera till och som kan få mig att bestämma att bara sätta ett slut på allt det här. Allt det här om dig. Saken är den att jag vet inte ens varför du fortfarande finns där i tankarna, du är egentligen en väldigt ointressant människa. Fyfan vad jag hatar osäkra små tonårspojkar. Det kanske är dags för dig att ta reda på vem du är, och sluta vara den som du tror att alla andra vill att du ska vara. Vill du verkligen vara den där lilla falska personen som jag ser idag när jag ser på dig?
Det är svårt för mig att acceptera att du verkligen är sådan, eftersom du aldrig betedde dig så mot mig. Men det kanske är dags för dig att börja visa den sidan, ditt riktiga jag för resten av omvärlden också? Släppa attityden, sluta försöka spela tuff. Herregud vad jag hoppas att du mognar snart, både för din och min skull. Iallafall om vi ska behöva se varandra fem dagar i veckan de närmsta tre åren.

Sluta försöka passa in och våga sticka ut!

Marika
14-jun-2008 00:43
Vi sitter med en bisexuell tjej i gräset bakom gratispannkakor-skylten! Var är du?

som om jag skulle se att hon var bisexuell eller?

Jag har slagit på en badboll, ätit langos, blivit intervjuad, varit med och startat en handclap, sett bl.a. johnossi, queens of the stoneage och foo fighters live och spanat massa söta...

Drygt en timme innan Foo Fighters skulle spela mosade jag och Mickan in oss längst fram. Det blev ju inte direkt mindre trångt allteftersom tiden gick. Jag vet inte direkt om S svimmade eller vad som hände, men han försvann iallafall innan Dave ens hade entrat scenen. I folkmassan skämtades det om hur mysigt det var att stå så nära varandra och längst fram på scenskärmen stod det "pressa inte på fram mot scenen". Största skämtet någonsin. Med bara en kvart kvar gav Mickan också upp. Jag kände att publiken påminnde väldigt mycket om sjögräs där jag stod. Fuktig, tättsammanvuxen och vajandes fram och tillbaka. Jag trodde aldrig jag skulle lyckas ta mig därifrån. Jag slet i min alldeles för stora väska, och folk knuffades och jag tappade andan. Men jag har stått ca 5meter ifrån Dave Grohl. Så det var värt det.

Två patologiska lögnare i samma hem.
men inte länge till.

Om jag var Flanders skulle jag säga diddelidaamn.

Madame mint tycker om att leka lekar.

Mina vänner har precis gått. Jag sitter sminkar mig. Ska strax iväg till stan. Solen lyser. Livet känns bra ni vet.
Så kommer den där jävla låten på radion. Jag hatar den där jävla låten, ändå höjer jag volymen. Sätter mig i soffan och brister ut i tårar. Jag vet inte varför. Det var länge sen jag grät över dig. Länge sen jag grät över huvudtaget. Det var bara så oväntat. Men nu är låten slut, och jag har ett bord att skruva ihop. Livet känns bra igen.

Pussen går till Hanna.
Ja, jag fick 315 meritpoäng.

pluggis

Gissa min meritpoäng!
vinnaren får en.. puss?

tävlingen avgörs 6/6.

Grejen just nu är att använda ordet oförskämt som adverb känner jag. Typ, du cyklar ofärskämt snabbt eller den här glassen är oförskämt god. Fast favoriten är nog "du är oförskämt snygg".

håller ni inte med?