...

Inatt är det exakt ett år sedan jag försökte hänga mig i ett träd uppe vid observatorie lunden.
Påminner mig om varför jag måste käka 6 piller om dagen. Snart 13.

läser igenom en gammal dagbok och hittade precis vad jag behövde höra just nu...

Låter som någon jag känner ...

"Personer i den otrygga-undvikande gruppen är ofta mycket sociala. De är bra på att ta folk och är omtyckta av sin omgivning. Ofta är de måna om sitt yttre och tycker om att hålla sina hem i ordning. De brukar vara uppskattade av arbetsgivarna eftersom de ofta är mycket ambitiösa och sköter sina  jobb på ett utmärkt sätt.
Personer som tillhör den här gruppen känner sig inte riktigt tillfreds med att vara nära andra människor. De upplever ibland att andra vill vara mer intima än vad de själva tycker känns bra. Därför tenderar de att hålla en viss distans i sina relationer. I inledningsskedet av ett förhållande är de måna om sin integritet och tycker inte om när saker och ting utvecklas för fort. I mer långvariga relationer får de ibland höra att de är för perfekta och att de är svåra att komma in på livet.
När de träffar en potentiell partner och försöker bedöma om en relation är värd att satsa på försöker de ofta tänka sig fram till svaret snarare än att undersöka vad de känner. De styrs alltså mer av tankar än av känslor i sina relationer.
Personer i den här gruppen tycker inte om att vara beroende av en annan människa, och ser ogärna att någon annan är beroende av dem. De tror sig klara kriser bättre på egen hand än om de måste samspela med någon annan. När de känner sig pressade i samband med en relation har de en tendens att vilja vara för sig själva. Ibland upplever de ensamheten som en skön vila jämfört med de krav på närhet som ställs i en relation.

[...]

Mats har en otrygg-undvikande anknytning.
Mats växte upp tillsammans med två stressade och hårt arbetande föräldrar som hade svårt att leva upp till hans krav på närhet. När Mats grät lät föräldrarna ofta honom gråta utan att ta upp honom. Kanske trodde de att detta skulle lära sonen att bli självständig. Bara om Mats var lugn och inte krävde någon närhet kunde föräldrarna tänka sig att låta honom vara nära dem en stund då och då.

Som liten lärde sig Mats att med hjälp av tankar och slutsatser komma fram till hur han skulle bete sig för att accepteras av föräldrarna. Samtidigt lärde han sig att bortse från sina känslor. Under uppväxten fick han alltså bra träning i förnuftigt tänkande, men begränsade erfarenheter av att hantera sitt känsloliv. Som vuxen tycker Mats överhuvudtaget inte att känslor är en särskilt viktig del av livet. Han betraktar sig mer som den tänkande typen. Mats problem med att uppleva känslor leder till att han har svårt att bli förälskad. När han väl blir intresserad av någon försöker han tänka sig fram till om han vill ha relationen eller inte, snarare än att känna efter. I de relationer Mats haft har han anklagats för att vara kylig och avståndstagande. Vad ingen partner kan förstå, och vad Mats själv inte heller kan veta såvida han inte får lite hjälp, är att denna kyliga distans i grunden är hans enda strategi för att skapa närhet. Problemet är naturligtvis att strategin utformades för att passa hans föräldrar, men inte alls fungerar lika bra på de han är intresserad av som vuxen. [...]

Låt oss säga att Mats en dag blir intresserad av någon han träffat via nätet eller kanske på jobbet. De bestämmer sig för att gå ut och äta ihop. Till skillnad från trygga Emma kan Mats inte utgå från att partnern kommer att kunna tycka om honom som han är. Eftersom hans relationsmodell säger att andra människor i grunden är avvisande så måste han försöka fånga deras intresse genom att briljera. Han är noga med att se bra ut och han talar gärna om sina framgångar i yrkeslivet och annat som kan tänkas imponera. Däremot talar han ogärna om känslor. Detta hindrar inte att Mats är väldigt trevlig och lätt att umgås med. Den strategi för att skapa närhet som finns bevarad i hans inre relationsmodell sägera att han måste anpassa sig till andras behov för att inte bli avvisad och han är därför påfallande smidig, tillmötesgående och rolig. Han vet hur man gör för att få folk att må bra.
Mats träffas sin potentiella partner några gånger. Mötena är roliga och spännande och han förstår att hans känslor är besvarade. Men vid tredje dejten händer något. Inom Mats vaknar nu den starka längtan efter närhet som funnits väl dold inom honom i hela hans liv. Han är inte medveten om det själv, men innerst inne vill han bara kasta sig i famnen på kvinnan som sitter framför honom och stanna där.
I samma ögonblick som dessa känslor dyker upp reagerar Mats relationsmodell blixtsnabbt. Tusentals ögonblicksbilder av smärtsamma avvisanden för länge sedan säger Mats att han är en avskyvärd person som ingen kan älska. I samma ögonblick känner Mats att han måste öka avståndet.
Mats är inte medveten om vad som sker inom honom. Det enda han märker är att han plötsligt ser fel och brister hos sin dejs som han inte sett tidigare. Kanske har hon fel intressen eller fel klädstil. Han tänker att saker och ting gått lite väl fort och slås av att han egentligen inte alls känner sin potentiella partner. Mats fylls av tvivel på om han överhuvudtaget är intresserad av henne.

Alla de grubblerier och tvivel på partnerns lämplighet som plötsligt dyker upp hos Mats har bara ett syfte: att förmå honom att öka avståndet. Det är som om relationsmodellen styr Mats med fjärrkontroll från en del av hans inre som han inte medvetet kan överblicka. I sitt medvetna jag är Mats övertygad om att alla invändningarna är fullt rimliga. Han tror att han har träffat fel person. Det kan han naturligtvis ha rätt i. Problemet är att Mats inte kan veta något om den saken på ett såhär tidigt stadium. Det faktum att han var mycket intresserad vid de två första mötena tyder också på att det plötsliga tvivlet är sprunget ur relationsmodellens krav på ökad distans snarare än rimliga tvivel på partnerns lämplighet."

- Dan Josefsson, journalist & Egil Linge, psykolog och psykoterapeut. Ur boken "Hemligheten", sidorna 29 & 59-64.

Kan man bli deprimerad även fast man käkar antidepp?