...

Halva höstlovet har förflutit och det vi kallar för tiden har gått åt mest till att lyssna på jazz, laga mat, städa, läsa och dricka mint te. Jag vill inte att hösten ska ta slut.

Jag har beslutat mig för att sluta konsumera alkohol under obestämd tid. Detta på grund utav en skitdjup insikt (tyckte jag, vid tillfälle iallafall, höhö). Jag tittade på en konstig och askomplicerad film, (såna filmer som brukar falla mig i smaken), och tänkte att hur kommer det sig att det vi människor alltid tycks undermedvetet sträva efter är omedvetenhet? 

Är det för att, man vill vara lyckligt ovetandes, som det brukar sägas? Och måste det verkligen bestå av två extrema motpoler, lyckligt ovetandes vs. olyckligt vetandes?

Livet är inte svart och vitt och jag tänker välja min egen väg. Jag är helst av allt lyckligt vetandes. Jag som faktiskt till skillnad från många, har en ganska väl fungerande tankeverksamhet borde ta vara på den.

Alkohol är, för oss människor ett verktyg att nå den där efterlängtade omedvetenheten, att glömma och att släppa kontrollen, men ... omedvetenhet = medvetslöshet. Mindre roligt.

besök gärna den här hemsidan som en vän tipsade mig om
pöwes.

En metod för att försöka göra sig av med finnar är att torka ut. Det kan fungera ett tag, men inte på lång sikt. Finnar uppsstår på grund av överproduktion av talg i porerna. Huden skapar talg för att se till just att huden inte torkar ut. Om man då torkar ut huden betyder det att kroppen kommer att börja producera än mer talg som kompensation.

Vad jag vill komma fram till är..: smörj bejbi!

Fast raggarbilarna får det att kännas som mindre cirklar. För det är inte så många som har raggarbilar nuförtiden. Men jag tänker att, det kanske bara är en ny trend, nya cirklar. Jag är så jävlä trött. Utmattad. Livet är en cirkel.

Typ hej.
typ. äsch.
typ hejdå.

Jag tycker inte om belastningar. Som små förkylningar. Som bara är en börda egentligen. Inte tillräckligt påfrestande för att man ska få tycka synd om sig själv. Bara ivägen.

Jag tycker inte om att apelsiner är så svåra att skala. Mandariner och klementiner är underskattade. Apelsiner kanske är lite godare. Jag vet inte. Jag ska nog ta reda på det.

Jag tycker inte om tid. Eller. Att det finns så lite av den. Tid är som en pojke som man är olyckligt kär i och när man får ... Eller. Jag kom på en bra liknelse förut. Men jag kommer inte ihåg den.

Jag tycker om liknelser.

Och för att lätta upp stämningen, en liten söt musikvideo.
Lägg märke till de dansande korvarna!

Tjejmiddag häromveckan. Oljan läckte ut så hela fonduegrytan stod i lågor.
töfft.

Jag kommer ihåg när 'att sminka' sig var som ett tvångssyndrom. (Hur skulle jag kunnat glömma? Det varade fram till för ca. en månad sen.) Idag sitter jag på bussen. Utan. Utan något som helst kladd på mig alls. Jag hade helt enkelt ingen tid till det imorse. Det känns inte så hemskt. Jag lovar. Så nu rekommenderar jag alla som känner igen sig att pröva. . . 

Okej gott folk, det är sådant här jag funderar på när jag har pms:

De här väggarna ...
Man kan bli galen innanför de här väggarna. Men säg mig något man inte blir galen av nuförtiden...
Jag tycker inte om när det råder total tystnad. Man skulle kunna bli galen av den tystnad som råder innanför dessa väggar.

Men, åh, säg mig, vad är egentligen galenskap?
Kanske är det enbart ännu en form utav genialitet? ... Vad vet jag...
Å andra sidan existerar ingenting kallat vetande, för precis allting är relativt.
Om det bara fanns en enda sak jag visste vore det faktumet att allting är relativt.

Det är lustigt, för verklighetens relativitet är en motsägelse i sig.
Jag vill inte tala om för dig hur. Det vill jag att du ska förstå.

Och nu vill jag att ni reflekterar.

Slutsats:
Jag är väldigt flummig

Jag har varit så galen och så blind. Så utom mig själv. Jag ser nu. Jag äcklas. Jag skrattar.
Jag går nu.