...

w w w . k i l l a r o c h t j e j e r m e d b e k r ä f t e l s e b e h o v . n u

Kulturutredningen föreslår att Rikskonserter och Caprice Records läggs ned. Genom ditt engagemang kan denna onödiga och kostnadskrävande omstrukturering förhindras. Säg JA till det framtida Rikskonserter - en nationell plattform för musik. Skriv under här!

(all text har jag kopierat från deras hemsida, därför att jag är för lat för att skriva något själv!)

Om vi alla går i cirklar, vart är vi då påväg?

[ ]...Saken är bara den att majoriteten av de som inte är hjärndöda försöker att bedöva sina kalla läppar och komet kroppar med alkohol. Ingen vill ha ont. Det gör ont att tänka. Så man frågar sig inte ens om det är värt det, man bara kör, kör utav helvete. Halsar rent.

Jag sitter inte här och propagerar varken för eller mot alkohol. Jag bara säger som det är. Etanol är ett gift. Vi dödar oss själva, bit för bit. Det är precis det vi gör. Allt du kan göra när du är full kan du göra när du är nykter, det handlar bara om en sak, påstå inte något annat. Verklighetsflykt, ventilation, variation.
Kalla det vad du vill älskling. Jag vet att du vill.

Vi kallar det för att leva, när det egentligen är att dö.

(ni som inte ska ta åt er av den här texten vet vilka ni är...)
Jag tänker på hur saker antingen är överskattade eller underskattade och aldrigt uppriktigt uppskattade. För vad de verkligen är. Det är förjävligt. Det vore så himla mycket bättre om vi bara kunde acceptera saker för vad de verkligen är. Som jag pratade med vännen A om på vägen hem om en kille på festen där vi var, som alltid varit lite annorlunda, och som umgås med folk som egentligen behandlar honom rätt illa, men vart annars ska han ta vägen? Alla behöver en joker, ett svart får, en clown, någon att håna, klåpare. Så att de ska må lite mindre illa utav sig själva. Det är förjävligt.

Men jag inser lite såhär i efterhand att vi även pratade om mig. Jag är så trött på att umgås med folk som inte bryr sig, om varken kultur eller politik. Jag skulle så gärna vilja kunna gå ut, träffa trevliga människor och föra en intressant diskussion angående exempelvis fatalism, eller huruvida jag tycker att staten ska fortsätta att subventionera åt saab, men det kan jag inte. Människorna jag träffar, dom bara bryr sig inte.

Jag är inte 16, jag är 44 år gammal, men instängd i den här jävla pubertala kroppen och instängd i dom här jävla umgängeskretsarna med folk som inte bryr sig om någonting för att dom är instängda i sina småaktiga beteendemönster. Men vart skulle jag annars ta vägen?