...

Besökte utställningen "Kvinnor utan män" av Shirin Neshat på kulturhuset idag.
Jag älskade det suggestiva i filmatiseringarna men hade önskat mer av den klockrena symboliken och det experimentellt konstnärliga i framförandet av filmerna som tar sig form i "Mahdokt".


Kulturhusets - Kvinnor utan Män

Utställningen är baserad på en bok med samma namn. (Vilken både jag och I blev fruktansvärt sugna på att läsa)
Fyra kvinnor kämpar för individuell frihet i ett 1950-tals Iran där kvinnor förtrycks. Parallellt med detta kämpar landet även för sin frigörelse. Mer tänker jag inte berätta.
Jag tycker ni ska vara lite kulturella och ta reda på resten själva istället!
(Och tacka pappa staten för subventioneringen! PUSS)

Händelser som inträffar denna fagra afton, 10/10-09:

• Amanda klipper sitt hår i frustration över sitt proletariska leverna och studerar konditionslära.
• Adele entrar Amandas boning och i samband med hänförelse av musikalen Rent bedrivs ett näringsintag bestående av Amandas fantastiska kladdkaka varvat med pecannötglass.
• Sverige möter Danmark i VM-Kval.

(Undra om danmarks flagga är röd på grund av att pölse redan var så inarbetat som nationalsymbol?)

Begravning fredag. Flytt lördag. Fest lördag. Fortsatt flytt söndag. Hetsplugg. Hetsät. Tvätt. Tvätt. Tvätt. Smutsig Smutsig tvätt. Reptid. Plugg. Plugg. Mollyplugg i gipsvägg. Rasar samman.

Oceaner av hopp som flytt.

Hej hej, hemskt mycket hej!
Igår hölls det födelsedagsfirande hemma hos mig (fast jag egentligen inte fyller år förrän på tisdag, jag fuskar lite...) Ikväll vankas det födelsedagsmiddag hemma hos Jenny som nämligen fyllde år i torsdags och sedan blir det förmodligen att dra vidare hem till E. Imorgon ska vi nolla ettorna. eller. än sålänge nollorna, dvs.

Ikväll tänkte jag iallafall undersöka om plastic verkligen är så himla fantastic. Lösögonfransarna och lösnaglarna har åkt på och jag kör på en översockrig dock-look.

Superfake tjej alltså.

Det var de där coola kidsen som började spela gitarr innan de kunde gå. Som hängde i replokalen sedan de var tretton bast. Som lät som en produkt redan vid 14. De som redan då visste att de skulle gå på den där skolan, som jag aldrig ens vågade drömma om att jag skulle lyckas komma in på (okej, åtminstone 2 av dem). De som alla sa att, "dom där, dom kommer lyckas". Och det kommer de fortfarande, såklart, visst. Bara inte tillsammans. Jag vet inte varför jag känner mig så berörd av just detta, men, det är bara ännu en påminnelse om att livet konstant förändras, och att ingenting går som vi faktiskt riktigt tänkt oss. Och det skrämmer mig.


Damer och herrar. 12stitches has left the building.
http://www.myspace.com/12stitchesswe



                                                                                                                     (Bild tagen från myspace.)

DeadBeat. Rösten åt helvete. Måste ju leverera. Vaknade kl. 17 med feber igen.
18.30 på scen. Jodå, det var skönt att komma hem igen. 
                                                       ... (=I diodljuset;)

Oförmågan. Det är oförmågan som är värst. Det känns som att blivit tömd på innehåll och det bara ekar. Ekar oro. Ekar ont. Jag tog mig nästan till bussen.

Men jag slutade på köksgolvet iallafall. Jag tror att det är ett sjukdomstillstånd.. Det sa i alla fall kuratorn. Jag brukar kalla det för mental feber. Det är ingen som riktigt vill förstå.

Ikväll ska jag supa. väldigtkonstruktivt.