...

Sakerna du definierar dig med
det som gör dig till den du är
Det som du varit med om

Det som graverats i din tabula rasa.

Släpper det. Släpper mitt ego. Släpper det som är jag.
Försöker blicka framåt.

Tar aldrig mer på mig offerkoftan...

...förrän den dagen då jag hittar någon som förtjänar att se mig svag.

vet att jag inte borde...



Ville hitta något som fascinerar mig,
i en djungel av pet-flaskor och tomma hjärtslag.

Tror att du är det.

sitter och skriver ett tal
inser att jag har levt ett ganska fantastiskt, spektakulärt liv ...

tack

Bara du och jag förstår det vackra som är vi.

Vi möttes om hösten, jag tror bestämt att det var höst.
Jag och min vän var berusade, hånglade i garderoben.
Minns inte hur vi började prata, tror jag frågade om vi skulle ligga,
på skämt såklart.
Du hade redan bildat din uppfattning om mig, men du fortsatte prata med mig ändå.
Vi upptäckte att vi båda gillade konst, att du kunde sjunga och att vi borde bli vänner.

Vi sågs igen,
nu var det definitivt höst.
Du var med en vän. Vi gick till naturhistoriska rikmuséet.
Fanns inte så mycket att se förutom varandra.
Sa hejdå, och tänkte inte mer på saken.

Helt plötsligt var du i London,
det var vår. Jag var också där.
Vad är oddsen?
Jag tror det var ödet.

Promenader längs Themsen och vilda samtal om andra världar,
A n d r o m e d a.

En dag ska vi hem baby

Det var vin på balkongen och stjärnklara nätter
samtal om sådant som bara vi förstår
minnen, framtid, tid som medium och det absurda.

Det blev höst igen och allt blev fel
Det var halloween och dom förstörde dig.
Ni söp. Ni två. Testade er fram,
Du orkade inte mer
flydde verkligheten

Jag var med en kväll, och sedan nästa helg,
poppade ett piller tillsammans med vår baccardi razz.
Vi trodde vi hade kul men nu har vi blod på händerna,
smuts.

Du skulle bo hos mig men vi båda var så illa åtgångna,
jag av min sjukdom och du av det som hänt.
Vi bröt ned varandra och du åkte in.

Tredje gången gillt,
på sjukhuset,
dom tog dig ifrån mig.

Du kom tillbaka,
med en vän. Minns inte ens när.
Ni försvann, sa att ni skulle till göteborg.

Fick ett brev, minns inte vad vi skrev,
ni hade hamnat där igen,
nu fanns det ingen återvändo.
Du återvann sakta dina små privilegier,
facebook och telefon.
Rymde för att återvända,
ibland springer man bara så att man ska kunna återfinnas, inte sant?

Men myndigheterna delade inte vår syn,
du skulle straffas - så du stack.

När jag såg er,
att ni vänt er till nålen
brast mitt hjärta.

önskar att jag kunde uttrycka den kärlek jag känner för dig
men inga ord räcker ändå till
Önskar att jag kunde förklara att jag inte kan leva utan dig,
men det vore än lögn.

Har redan förlorat en själsfrände,
och jag lever än,
men om jag förlorade dig

skulle mitt hopp dö.

Spes ultima hominis excedere

Bara du och jag förstår det vackra som är vi

Submissive



Vi ska köra viagra ikväll,
han är ganska awesome.

Det här är löjligt,
så säg åt mig vad jag ska göra?

Pallar inte någon jävla lyric,
vill bara säga: Fuck you.

Jag är snygg till och med när jag är ful,
tydligen.
Förstår inte varför de tittar på mig sådär,
när jag inte har mer att erbjuda än trasiga byxor och gårdagens smink.



Vet ni vad..?
Jag har kastat mitt hjärta. Jag är lätt som en fjäder. Jag har sålt min själ. Jag är tanklös som en höstlöv dansandes i vinden.
Jag har meningslöst sex, meningslösa utekvällar, spenderar meningslöst mycket pengar (helst andras pengar), talar om  meningslösa banaliteter och trycker i mig tomma meingslösa kalorier.

Men det gör ingenting.

Jag har ju bara kul.



(?)


Fortfarande en tänkande människa, men numera bara tankar av kvantitet.

Snälla låt mig inte bli en av dem

Du hade aldrig behövt säga varken ja eller nej

Det hade räckt med 'jag vet inte'

Vi hade kunnat ta reda på det tillsammans

Det tar tid att lära känna någon

tid som du inte ville ge mig

Det är väl egentligen det som gör ont

att du inte ens vill veta

Jag vet inte heller (vilket är vad du inte verkar förstå)

men jag ville åtminstone fortsätta ta reda på det.

Om jag tog livet på allvar skulle jag inte leka med döden.

"Det finns alltid lite vansinne i kärleken. Men där är ständigt också lite förnuft i vansinnet"
- Friedrich Nietzsche

Jag är inte ledsen... Just nu är jag. Ingenting.
Det är okej. Ganska skönt. Jag vet inte.



Röker cigg efter cigg fast jag inte ens röker. Kaffet är slut.
Vinden blåser, men det är bättre än härinne, där den står still, där det bara är tankarna som rör sig.
Dom har redan sprungit i så många cirklar, tror dom är trötta nu.

Vill nog bara vila ut.

Kan inte fatta att du kunde göra något så respektlöst. Det här är ett avsked.

Träffade någon på bussen. Jag märker att han är intresserad, har aldrig varit sådär trevlig som de senaste veckorna. Jag är skyldig honom en kyss.



Men jag hoppas att du ska vilja be mig om att inte göra det.

Du är en drog. Jag håller mig borta ett tag, håller mig ren, vill inte ha mer.
Men så fort jag kommer nära, känner den söta doften av endorfiner och elektricitet som börjar dansa i vårt blod när vi rör varandra, faller jag tillbaka igen. Det har bara gått 10timmar men jag behöver redan en ny injektion.