Under över alla under när en loppa kokar soppa ...
(ni som inte ska ta åt er av den här texten vet vilka ni är...)
Jag tänker på hur saker antingen är överskattade eller underskattade och aldrigt uppriktigt uppskattade. För vad de verkligen är. Det är förjävligt. Det vore så himla mycket bättre om vi bara kunde acceptera saker för vad de verkligen är. Som jag pratade med vännen A om på vägen hem om en kille på festen där vi var, som alltid varit lite annorlunda, och som umgås med folk som egentligen behandlar honom rätt illa, men vart annars ska han ta vägen? Alla behöver en joker, ett svart får, en clown, någon att håna, klåpare. Så att de ska må lite mindre illa utav sig själva. Det är förjävligt.
Men jag inser lite såhär i efterhand att vi även pratade om mig. Jag är så trött på att umgås med folk som inte bryr sig, om varken kultur eller politik. Jag skulle så gärna vilja kunna gå ut, träffa trevliga människor och föra en intressant diskussion angående exempelvis fatalism, eller huruvida jag tycker att staten ska fortsätta att subventionera åt saab, men det kan jag inte. Människorna jag träffar, dom bara bryr sig inte.
Jag är inte 16, jag är 44 år gammal, men instängd i den här jävla pubertala kroppen och instängd i dom här jävla umgängeskretsarna med folk som inte bryr sig om någonting för att dom är instängda i sina småaktiga beteendemönster. Men vart skulle jag annars ta vägen?
Jag känner igen mig väl. Det är väldigt tråkigt. Men frågan är väl, hur stor skillnaden kommer det vara när vi är vuxna, det är fortfarande samma människor.
Jag känner lite som du faktiskt. På något sätt var det nästan som att du läste upp mina tankar.
Jag vet exakt vad du menar. Dock ligger det till såhär: sorgligt nog samlas de människor som bryr sig på ett och samma ställe, iallafall till viss del. På ett ställe som Rytmus samlas nog människor med sjuka skills inom vissa områden, men kanske inte inom allmänbildning? I min klass (nackas högsta intagning, sam internationell 285 poäng) är alla sådär, iallafall väldigt många. Att hålla en intressant diskussion är inte svårt alls, snarare märker man hur alla blir hungriga efter att få uttala sig så fort man halkar in på såna spår.
Jag är också intresserad av kultur och politik men i min klass känner jag mig galet underlägsen. Som första dagen i skolan när det var en bild på Carl Bildt och jag inte visste vem det var. Jag har aldrig skämts så mycket... ;)
Men samtidigt är vi bara ungdomar och vi alla kanske måste få go wild och låtsas vara dumma ibland, för då rullar saker på utan att man grubblar ihjäl sig, vilket man sysslar med resten av tiden.
det är precis därför jag inte gillar folk.
Marika aka. "Greger" .. vi Esteter (pratar med pretto röst och plutar med läpparna) är väldigt insatta (nästan alla), det jag snackar om är fjortisfyllenackafester ... :)
