Charlene, you make me wanna be a better man...
Jag är trött på att höra på hur folk kompletterar varandra. Och par som hela tiden använder pronomet vi, som om de inte är egna individer. Som om de är beroende av den andras existens för att känna sig som hela människor. Kärlek. Borde väl gå ut på att dela?
Förvisso, men går inte kärlek också ut på att känna samhörighet med någon? Kanske inte som ett "vi", men som ett du & jag? Att hysa tillit till någon som har samma tillit till en själv, det ger någon slags känlsa av sammansvetsning. Kanske därför det lät blir "vi".
Men tricket är att bara köra på pengafusket, och inte något annat. För det hela går ju liksom ut på att hålla simmen vid liv, och det är ju det som är det svåra, så därav ska man inte fuska med de gröna mätarna (och nej, jag är inte bara liiiite nördig.)
Haha, favoritgroupien är mig ständigt trogen ;)
Jag blir däremot trött på det faktum att jag blivit en sådan person som tror att jag aldrig kommer att bli komplett/lycklig/whatever utan en "andra hälft". Det är ju bara fånigt att tänka så, för visst borde livet ha mer att erbjuda?
älskling!
snart tar jag över din blogg!
svar; haha, ja dom är faktiskt malliga. min favorit är nog karlsson. han är så jävla elak. ljuger hela tiden. råskön. men nisse är allt bra söt han också.
och ja, jag hade way to much sparetime today.
tjillevippen påre! :)
Men, men... det är skillnad när man flinar fånigt och ser halvt frånvarande ut med druggy blick :(
Kärlek är jobbigt. Och förälskelser där man inte vet om känslor är besvarade osv osv suuuger. Blä.
