...

Laga mat alltså...
Det är bara det att jag inte vill så ofta. Jag är faktiskt ganska duktig på att laga mat egentligen. När jag var liten brukade jag alltid hjälpa min pappa i köket. Jag kommer inte ihåg själv, men jag har fått historien berättad för mig många gånger.

när jag var ca. två år gammal så fick jag för mig att jag skulle överraska mina föräldrar med en kaka på morgonen. De bodde fortfarande tillsammans på den tiden, men det var så länge sedan så det kommer jag knappt ihåg heller längre. Som barn är man ju oftast uppe med tuppen, och mamma hade varit dum nog att ta bort den ena spjälen i min bebissäng. Frihet var ledordet i hennes uppfostring. Så jag krälade ut till köket försiktigt och tyst som en mus. Eftersom jag var så liten fick jag dra ut alla lådor med kökstillbehör olika långt så att de bildade en trappa för att komma upp på diskbänken. Jag måste fan varit en rätt intelligent bebis...
Mamma och pappa vaknade av ett fasligt oväsen. De skyndade ut i köket där oljudet tycks kommit ifrån för att se vad som pågår. Då ser de mig på sittandes bredvid spisen, täckt i mjöl, socker och andra nödvändiga ingredientser, skitlycklig och jättestolt.

Nu för tiden undviker jag helst att laga mat. Särskilt om jag träffar på en pojk som jag tycker om lite sådär extra mycket, då underdriver jag till och med nästan lite med min förmåga att dona i köket. För man vet ju faktiskt aldrig hur länge det kan tänkas hålla. Och det är bara drygt två år kvar tills man kan flytta hemifrån. Och om man då bestämmer sig för att bli sambos vill inte jag behöva stå för matlagningen.
Dessutom tycker jag det är lite mer än bara lite sexigt med killar som kan laga mat.

Jag kommer oftast inte på att jag kanske borde koka ihop något förrän jag redan är så hungrig att jag inte har något tålamod till det. Och jag har normalt sett redan ganska dåligt med tålamod. Däremot tycker jag det kan vara kul ibland att laga till något, om man känner sig inspirerad. Mat ska lagas och ätas med passion. Är maten inte god eller lagad med omtanke så äter jag hellre inte alls. Varmkorv kan slänga sig i väggen. Endast dugligt om man redan är så hungrig att vad som helst skulle smaka som en del av himmelriket.

På tal om varmkorv så åt jag faktiskt en igår. Jag var i staden när jag började känna mig svimfärdig och kom på att det enda jag ätit under dagens redan ivägsprungna 17 timmar varit en banan, en macka och en chokladkaka. Bredvid korvståndet satt en uteliggare, så han fick en också. Jag har alltid drömt om att göra så...
Jag kan inte bara laga mat om jag vill, jag kan vara snäll också.
... om jag verkligen anstränger mig dvs.