...

Jag frågade en vän vad han tyckte var viktigt i livet, han svarade att han tyckte det var viktigt att vara stolt, medan jag snarare tyckt det var viktigt att vara ödmjuk. Detta är något jag har grubblat på väldigt mycket. Självklart skall man vara stolt, man ska inte ta någon skit, men någonstans i mitt medvetna klangar ordet stolt ändå negativt. Om vi ser på synonymer till stolt får vi å ena sidan upp ord och uttryck såsom:
mycket nöjd, tillfreds, lycklig, belåten, fylld av tillfredsställelse, självsäker, högdragen
men å andra sidan
högfärdig, högmodig, dryg, viktig, arrogant, övermodig, stram, envis, trotsig, okuvlig

För mig har det alltid varit viktigt att vara ödmjuk, dvs vördnadsfull, respektfull, förstående och förlåtande . Men ser man på synonymer till ödmjuk kommer även ord som dessa upp:
anspråkslös, blygsam, undergiven, underdånig, försynt, from, saktmodig, foglig, spak, lydig, eftergiven

Så hur ska man då leva?
Jag tror att det viktiga är att hitta en vettig balans mellan dessa båda två och på så sätt hela tiden behålla sin värdighet. Att kunna medge sina brister och snedsteg och att svälja stoltheten för att kunna be någon om ursäkt. Men man ska inte hela tiden vända andra kinden till, tänk bara hur många gånger du då skulle bli bitchslapad i dagens samhälle!
Man ska kunna svälja stoltheten och godta en ursäkt från de som förtjänar det, alla gör misstag, men bara en idiot gör samma misstag två gånger.

I krig och kärlek finns det så mycket att förlora på att vara för stolt eller ödmjuk.
Var inte den som ständigt kryper, men var inte heller den som ständigt avfärdar. Tänk på vad du kan gå miste om.
Låt ingen annan trycka ned dig, men tryck heller aldrig ned någon annan. Håll dig över ytan. Behåll din värdighet.