Hallon.

Jag saknar din hud. Och den där minen du gör när du är trött och nöjd. Hur dina ögon spärras upp som ett  barns när du blir tillrättavisad eller uppspelt. Jag saknar silhuetten av din rygg. Och den där dialekten du får ibland som inte ens finns. Jag saknar dig. Mycket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0