...

Bara du och jag förstår det vackra som är vi.

Vi möttes om hösten, jag tror bestämt att det var höst.
Jag och min vän var berusade, hånglade i garderoben.
Minns inte hur vi började prata, tror jag frågade om vi skulle ligga,
på skämt såklart.
Du hade redan bildat din uppfattning om mig, men du fortsatte prata med mig ändå.
Vi upptäckte att vi båda gillade konst, att du kunde sjunga och att vi borde bli vänner.

Vi sågs igen,
nu var det definitivt höst.
Du var med en vän. Vi gick till naturhistoriska rikmuséet.
Fanns inte så mycket att se förutom varandra.
Sa hejdå, och tänkte inte mer på saken.

Helt plötsligt var du i London,
det var vår. Jag var också där.
Vad är oddsen?
Jag tror det var ödet.

Promenader längs Themsen och vilda samtal om andra världar,
A n d r o m e d a.

En dag ska vi hem baby

Det var vin på balkongen och stjärnklara nätter
samtal om sådant som bara vi förstår
minnen, framtid, tid som medium och det absurda.

Det blev höst igen och allt blev fel
Det var halloween och dom förstörde dig.
Ni söp. Ni två. Testade er fram,
Du orkade inte mer
flydde verkligheten

Jag var med en kväll, och sedan nästa helg,
poppade ett piller tillsammans med vår baccardi razz.
Vi trodde vi hade kul men nu har vi blod på händerna,
smuts.

Du skulle bo hos mig men vi båda var så illa åtgångna,
jag av min sjukdom och du av det som hänt.
Vi bröt ned varandra och du åkte in.

Tredje gången gillt,
på sjukhuset,
dom tog dig ifrån mig.

Du kom tillbaka,
med en vän. Minns inte ens när.
Ni försvann, sa att ni skulle till göteborg.

Fick ett brev, minns inte vad vi skrev,
ni hade hamnat där igen,
nu fanns det ingen återvändo.
Du återvann sakta dina små privilegier,
facebook och telefon.
Rymde för att återvända,
ibland springer man bara så att man ska kunna återfinnas, inte sant?

Men myndigheterna delade inte vår syn,
du skulle straffas - så du stack.

När jag såg er,
att ni vänt er till nålen
brast mitt hjärta.

önskar att jag kunde uttrycka den kärlek jag känner för dig
men inga ord räcker ändå till
Önskar att jag kunde förklara att jag inte kan leva utan dig,
men det vore än lögn.

Har redan förlorat en själsfrände,
och jag lever än,
men om jag förlorade dig

skulle mitt hopp dö.

Spes ultima hominis excedere

Bara du och jag förstår det vackra som är vi