...

Jag har ingenting att säga faktiskt. Men ni som vill läsa något ändå borde läsa det här inlägget.
Och lyssna på Tremblebee - Brief sensation.

(Lite lagom stolt kan jag ju tilläga att två utav bandmedlemmarna har studerat på min skola.)

you are.
Web of lies, filled with flies
dream.

I C U. Stone side.
Crack the code.



Att börja leka med känslor är ungefär som att börja leka med droger.
Man kan inte nöja sig med ett nyktert tillstånd. Alltid på jakt efter nästa rus.
Alltid på jakt efter L.Y.C.K.A
Borde man inte sträva efter att lära sig leva med verkligheten?

Jag vet inte hur.

Allt som har en början har ett slut.
Det är lika självklart som att sofia spelar wow, himlen är blå och att pesto är gott. Men ett slut innebär också att något nytt måste ta vid. När regnet tar slut, ersätts det av solsken, och när solen inte orkar lysa längre tar regnet över igen. Det är ett evigt kretslopp. Men vi människor har för vana att plocka saker ur dess sammanhang och analysera dem sönder och samman.

Så jag säger som så att vi kan välja hur vi vill se på saken.
Eftersom det goda, i det är fallet symboliserat av solen, och det onda, (läs:regnet),  alltid avlöser varandra, kan vi välja att ha den inställningen att efter solsken kommer regn alternativt att efter regn kommer solsken. Oavsett hur vi väljer att se på det så är en sak klar, när solen lyser vill man inte stanna inne för säkerhets skull bara därför att regnet kanske snart kommer. Och när regnet väl ruskar om din tillvaro så kan du alltid hålla hårt om den gamla klyschan att, efter regnet kommer solsken.